fbpx

Eva-Lena Frick: erfarenhet av sportbranschen både som utövare och av hennes yrkesroll

Foto: Oskar Paluyan (press)
Text: Maja Frick

Eva-Lena Frick har länge varit en del av sportbranschen och haft ett intresse för den sen barnsben. Det hela började i Sävsjö i Småland när hon första gången ställde sig på ett par längdskidor. Detta ledde till en plats i Svenska skidlandslaget och deltagande på tävlingar som Världscupen, VM och OS. 2004 blev hon VD för Vätternrundan och efter tolv år flyttade hon till Mora och blev VD för Vasaloppet, så hon har stor erfarenhet av sportvärlden. Numera är hon tillbaka i Östergötland, men vad gör hon nu? Vi pratade med henne om hennes karriär (både som skidåkare och VD), vad hon har lärt sig mest av, hennes bästa tips och mycket annat.

Eva-Lena har varit inom branschen i 50 år och var runt 10 år när hon hittade den första gången. Hennes första träning gick hon på tack vare en kompis och sen den dagen blev idrott hennes största intresse. Hon har levt inom olika delar inom idrotten, både genom elitidrott, folkhälsa, barn- och ungdomsarbete och känner en stor stolthet över att få vara i en branschen och få jobba med någonting som hon tycker om. Hon kände att hon hamnade rätt på en gång och sen dess har idrotten varit hennes hem i mångt och mycket.

– En person som var väldigt viktig när jag gick på min första träning var min tränare Eine. Han var fantastisk och var precis så som man önskar att alla barn och ungdomar ska få träffa sin första tränare inom idrotten. Han såg och bekräftade oss, han var en fantastisk ledare och har betytt otroligt mycket både för mig och många andra. Jag tyckte att skidåkningen var så roligt så att jag fortsatte att träna mer och mer. När det var dags för gymnasiet kom jag in på skidgymnasiet i Järpen uppe i Åre. Där påbörjades min elitsatsning som höll på till jag var runt 28-30 år.

Att släppa kontakten med skididrotten för att hon slutade med elitträningen var inte på kartan för Eva-Lena. Ganska snabbt kom hon in i Svenska Skidförbundets styrelse och Smålands Skidförbund, Östergötlands Idrottsförbund, satt i många styrelser och var även ledare för barn och ungdomar framförallt inom Smålands Skidförbund. De senaste 15-20 åren jobbade hon med stora evenemang som VD för Vätternrundan och Vasaloppet. Hon har jobbat mycket med folkhälsa, att få många människor att röra på sig utifrån att den fysiska aktiviteten i lagom mängd är en väldigt stor friskhetsfaktor. Hon har alltså jobbat med idrott och varit i väldigt många av idrottens olika delar och fascinerats av den på många olika sätt.

Hennes tid i branschen både som elitidrottare och VD

– Min hemvist i livet har varit mycket i idrotten och som jag sade tidigare har jag varit där i ungefär 50 år. Som skidåkerska satsade jag så mycket jag kunde. Det här var på 80-talet och då var elitidrotten inte lika utvecklad som den är idag. Jag brukar tänka att om vi visste det vi vet idag om elitidrotten så skulle jag vilja göra om min tid utifrån det jag vet idag. Vi tränade kanske inte riktigt hållbart och under denna tid var det väldigt mycket doping, så vi tävlade inte på samma villkor.

Eva-Lena berättar att när hon sedan började jobba med idrotten har hon gjort det utifrån en glöd som kommer ifrån hennes hjärta då hon älskar idrott. Hon brinner för branschen och man kan säga att hon har haft ett kall. Det har varit mer än ett jobb för henne, det var varit ett jättestort intresse. Hon har fått lära sig att pressa sina egna gränser och känslan av att klara saker som hon inte trodde var möjligt både som elitidrottare och VD. Att få göra det tillsammans med andra och ha en stor utmaning som man fixar på ett bra sätt berättar Eva-Lena är en häftig känsla. Att jobba och tävla i lag tycker hon har varit väldigt givande. I rollen som VD har hon jobbat mycket med kollegor men även med till exempel funktionärer. Tillsammans har de jobbat åt samma håll och fått det som de vill mot den målsättning som de har haft.

Eva-Lena har en stor glöd och passion för idrotten både som elitidrottare och som VD för stora evenemang. Hon har fått varit med så länge så att hon mer eller mindre har sett cirkeln sluta sig då de stora evenemangen är otroligt viktiga för idrotten i Sverige. De ägs utav idrottsföreningar som har väldigt stora möjligheter till utveckling i sina verksamheter tack vare att de har dessa stora evenemang som bidrar till ekonomiska möjligheter.

– Som barn började jag träna i föreningar och nu har jag fått jobba med evenemang som ger tillbaka till barn och ungdomar så det känns som att cirkeln har slutits på något sätt. Det är väldigt givande och skönt att få vara med och bidra till idrottens utveckling.

Det har varit både framgångar och motgångar för Eva-Lena. Hon har fått knyta näven i fickan när det inte har gått bra men ändå kommit tillbaka och gjort på ett annat sätt. Både som elitåkare när hon inte lyckades på tävlingar men också när hon har misslyckats i sitt ledarskap. Hon berättar att det går inte att lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet. Det gäller att se framåt och lära sig av de misstag man gör och göra det med målmedvetenhet och ödmjukhet. Ingemar Stenmark som var duktig för många år sedan i alpint och slalomåkning har sagt något som hon tycker är väldigt tänkvärt och bra. I intervjuer har han sagt: “Det är konstigt, men ju mer jag tränar ju mer tur har jag”. Alltså om man tränar och förbereder sig, har man bättre förutsättningar för att lyckas och därmed mer tur. Det här med att man inte ger upp utan man knyter handen i fickan genom att komma tillbaka igen efter tuffa tider oberoende på vad den tiden har inneburit är en seger i sig enligt Eva-Lena.

Men hon har också glatts över framgång, klappat sig själv på axeln och sagt till sig själv att hon gjorde någonting bra. Hon har lärt sig att tackla motgång och framgång. Men också att vara ödmjuk och ha respekt för allt och alla men jobba målmedvetet och ha ett “jävlar anamma”, att inte ge upp och komma tillbaka.

Sportbranschens utveckling och framtida projekt

Det har hänt väldigt mycket under Eva-Lenas karriär. Under de år som hon har arbetat inom sportbranschen har digitaliseringen utvecklas, vilket hon beskriver har blivit som en helt annan värld. Det har utvecklats väldigt mycket under de senaste 20 åren och hållbarhetsfrågor har kommit in och prioriteras mycket mer idag.

– Jobbet med sponsorer och samarbetet med olika partners i arrangörsbranschen är också helt annorlunda. För 20 år sedan söktes sponsorer som var med via exponering av skyltar och liknande. Idag är det ett helt annat samarbete och det har utvecklats otroligt mycket. Utvecklingen har också skett på grund av digitaliseringen absolut, men pratar man om parters till stora evenemang så är det helt annorlunda idag än vad det var för 20 år sedan.

Förr på 60-, 70- och 80-talet säger Eva-Lena att många av deltagarna var av ypen elitmotionärer och var väldigt duktiga på sin idrott. Idag är det fler deltagare som kanske inte har samma bakgrund men som har förstått hur viktigt det är att röra på sig för att man ska må bra. Man har olika motivation och mål, men så anmäler man sig till de här evenemangen och har det som mål för sin träning. Det är jättemånga som har insett både hur roligt och viktigt det är att röra på sig för att må bättre. Det gör att det är ett stort intresse att vara med på dessa evenemang. Det finns såklart och de som tränar jättemycket och är med, hela skalan av träningsnivåer finns med under dessa evenemang. Men inom denna värld brukar arrangörer säga att om de kan motivera fler att komma in på den här linjen på att börja röra på sig i vardagen och så vidare, har de jättestor påverkan på folkhälsan och hur befolkningen mår. Där tror arrangörer att de har en viktig del i att jobba med den svenska folkhälsan.

Inom själva elitidrotten har det också hänt otroligt mycket enlig Eva-Lena. Tidigare nämnde hon doping, som mer utbrett på 80-talet än var det är idag. Hon har tävlat mot många dopade skidåkare och idag känns det “sådär” för henne att hon inte fick samma förutsättningar. Hon säger också att när man tittar på idrottens värld idag jämfört med 40-50 år sedan är det en mer kommersiell verksamhet. Idrotten är uppbyggd av den ideella rörelsen men det kommersiella delen har blivit mer och mer central. Men man får aldrig glömma den ideella delen som är grunden till allt. Hon sa tidigare att idrottsföreningar äger de stora evenemangen och idrottsföreningarna är ideellt arbete och det får man inte glömma bort.

Det finns skillnader om man jobbar inom de stora evenemangen som hon har arbetat inom. Bland annat är det att man också är anställd av en kommersiell verksamhet. Men det är den ideella verksamheten som har startat och det är där själen ligger. Samtidigt måste man arbeta på ett kommersiellt och professionellt sätt för att attrahera partners. Men den ideella delen är kärnan i de stora loppens verksamhet. Allting går tillbaka i föreningslivet som äger och driver allting genom funktionärer och det är väldigt viktigt. Eva-Lena säger att det också är viktigt att titta i ett lite vidare perspektiv. Det är ungefär 40-50 000 människor som kommer till exempelvis Vätternrundan i Motala och som bor och spenderar pengar som hamnar hos det lokala näringslivet i Motala. Så är det även med andra lopp och det är viktigt att tänka på.

Hon berättar att hela idrotten, oavsett om man tränar på elitnivå eller inte, är fylld utav vinnarskallar som inte vill något annat än att lyckas inom sin idrott. Men samtidigt som det finns många vinnarskallar men tuffa målsättningar så finns det en stor gemenskap. Som verksam inom idrott kan man känna igen sig i andra elitidrottare inom andra idrotter i och med att aldrig ge upp och fortsätta kämpa. Många gånger har man gått igenom samma saker oavsett vilket idrott man håller på med. Man får en förståelse för varandra.

– Pratar man om klimatet i arrangörsbranschen är det ett väldigt gott samarbete och klimat. Här i Sverige samarbetar de allra största evenemangen. Det finns någonting som heter Svenska Motionslopp. Det är en branschorganisation som samarbetar med de förutsättningar och svårigheter som finns för hela branschen nu när den mer eller mindre är igenstängd på grund av Coronapademin. Här är Riksidrottsförbundet och de stora arrangörerna inblandade. Man delar med sig av tips, information och så vidare. Så klimatet mellan de stora aktörerna i motionsloppsevenemang är väldigt bra skulle jag säga. Man hjälps åt då man har liknande utmaningar, speciellt nu i dessa tider.

Tidigare i intervjun sade Eva-Lena att hon var med i Svenska Skidförbundet för längesen och där har hon kommit med igen. Hon är också föreslagen som ordförande i RF SISU i Östergötland och får se om hon blir vald på årsmötet i april. Hon har en ambition att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper inom idrotten i stort när det gäller evenemang, ätstörningsproblematik, organisation, träning eller vad som helst egentligen. Hon vill dela med sig av sina 50 år i idrottsvärlden, men det finns inga specifika projekt hon har just nu. Hon vill ge tillbaka det idrotten har gett henne genom bland annat ideellt arbete.

Eva-Lena delar med sig av tips om att klara av sådant man inte trodde på

Världsmästerskapet 1987 i Oberhof var ett världsmästerskap som hon tycker var väldigt kul att vara med om. Dels för att de svenska tjejerna åkte väldigt bra, de tog ett guld och ett brons. Hon själv var inte delaktig i medaljerna men åkte ändå bra själv, men det var ett VM som hon aldrig kommer att glömma. Eva-Lena, hennes lillasyster Ann-Marie och en tjej som heter Pernilla tog ett SM-silver i stafett uppe Skellefteå 1988. De trodde inte att det var möjligt att ta silvermedalj, men det gjorde de trots att de inte trodde att det skulle gå och det var fantastiskt för dem.

Men när hon har arbetat har det bästa varit att vara delaktig tillsammans med alla som jobbar. Det är en känsla som gör henne väldigt varm inuti. Det blir väldigt påtagligt när hon till exempel ska hålla tal på olika invigningar. Då känner hon att det är startskottet för året och de har gjort det tillsammans. Att de har haft ett antal utmaningar men just att hela organisationen är på tårna och nu ska de göra det tillsammans.

– Jag har fått möjligheten som VD på två fantastiska evenemang att leda arbetet. Att känna delaktighet med alla som jobbar har varit fantastiskt. Det är ett resultat i sig på samma sätt som man uppnår ett resultat på ett VM eller någon annan tävling. Just att känna att man målmedvetet jobbar mot någonting, få vara med och leda verksamheten och lyfta människor till att våga ta chanser.

Efter 50 år finns hennes glöd och passion för idrotten fortfarande kvar inom henne. Det visar att hon hamnade rätt både i hennes elitidrotts- och yrkesliv. Hon har fått vara med om fantastiska resor runt om i världen, människor hon aldrig skulle ha mött om hon inte hade hållit på med idrott och haft de jobben hon har haft. Hon har lärt sig att klara mycket mer än vad hon trodde hon skulle klara.  

Det har tydligt framgått att Eva-Lena tycker att det här är en fantastisk kul värld att vara och jobba i. Hon vill skicka med till dig som vill vara i idrottsvärlden att ta chansen och våga utmana dig själv. Våga kliva fram, våga gå den där tränarkursen, våga gå kursen i vad det nu kan vara du är intresserad av.

– Känn att du vidareutvecklar dig själv och vågar ta de här stegen. Våga utmana och kliva ut på okänd mark och inte riktigt veta om du kommer klara det. När du väl klarar det så kommer det kännas otroligt bra och klarar du det inte första gången får du gå tillbaka och pröva en annan strategi. Du kommer att lära dig av att både misslyckas och lyckas, så var inte rädd för båda delarna.

 

Drömmer du också om en framtid i sportens värld?
Ansök till Innovative Sport Management redan idag!